Vägen mot (halv)maran

För ungefär ett år sedan - i Maj 2011 - satt min kollega Lasse och sade att hade han bara någon som coachade honom (han kan möjligen menat tjatade) skulle han kunna komma ut och träna mer. Där och då sade en annan kollega och jag att vi skulle gå runt Göteborgsvarvet och att vi skulle försöka coacha Lasse till att gå med.

Vi började med att gå ut en stund på lunchen, ca 45 minuter per dag om inte vädret var alltför eländigt. Efter bara några dagar tappade vi Lasse men vi var ett litet gäng som gick varje lunch. Min matchvikt var vid den här tiden ca 134 kg och min träning bestod av något spinningpass i veckan om jag hann.

I slutet av Juni hade jag gett mig fan på att jag skulle springa åtminstone en del av Göteborgsvarvet och började därför träna på egen hand. Jag började med intervaller, 4 minuter gång + 1 minut löpning runt en skogsbana. Ibland 2,5 km, ibland 5 km.


Ibland kändes det bra, ibland dåligt. Ibland fick jag ont i ett knä eller en höft, ibland hade jag inte ont alls. Jag hade dock sällan ont på samma ställe två gånger i rad.


På de här rundorna höll jag ett tempo på mellan 9 och 10 minuter per kilometer. Make no mistake, jag var rätt slut efter de här rundorna. En snittpuls på 160 och en maxpuls på 185 visar att jag i alla fall ansträngde mig.


En liten anekdot: När man kör intervaller som dessa här kan det, även om det går långsamt, bli så att man faktiskt kommer i kapp människor. Vanligtvis gående sådana. Jag lyckades i alla fall springa ikapp en tjej som promenerade med sin hund. Eller i kapp och i kapp, när jag började gå igen var jag kanske 30-40 meter bakom henne. Hon gick dock lite fortare än jag så hon drog ifrån. När det var dags för mig att springa igen kom jag åter ikapp, kanske 20 meter ifrån. När dett upprepats några gånger stannade tjejen och släppte förbi mig. Hon undrade nog vad det var för pervo som sprang ikapp henne hela tiden.


Så här höll det på en bit in i Juli då semestern drog igång. Under semestern gick jag ett par gånger och hann med att springa 3 gånger innan jag fick en Mycoplasmainfektion och två veckors vila var ett faktum.


Augusti kom och med det en ny bekantskap som har hjälpt mig enormt; viktpuls.se. Viktpuls är en site där man kan lägga in sin vikt. Det kan man ju i Excel också men viktpuls använder sig av en speciell algoritm för att räkna ut din nuvarande vikt vilket gör att dina tillfälliga upp- eller nedgångar jämnas ut.
I mitten av Augusti började jag springa igen nu med ett temp på ner mot 8 minuter/km. Den 28/8 2011 sprang jag 5 km för första gången. Tiden var 39:51 och så här skrev jag i träningsloggen:

Första gången runt 5 km. Sprang faktiskt hela vägen. Nu ska jag bara springa 4 ggr så långt i samma hastighet så klarar jag mitt göteborgsvarvsmål. ;)

Min vikt var så här i slutet av augusti 129,4 (justerad).

I början på Oktober sprang jag nästan bara 5 kilometersslingor och började nosa på tider ner mot 7 min/km. Efter en veckas semester i Egypten, helt utan träning, låg vikten på 122,2 kg. 21/10 sprang jag för första gången 7,5 km i ett tempo på 7:30 min/km.


I November började benen protestera lite när jag ökade träningsdosen. Jag började gå på gym för att hålla igång träningen och det var då jag ställde mig på ett löpband för första gången. Det är faktiskt skittråkigt att springa på löpband men ibland är ju underlaget sådant att det är svårt att springa ute. Det är dock under protest jag ställer mig på ett sådant.
I slutet på November var vikten nere på 118 kg.

December. En jobbig månad för en som vill springa och gå ner i vikt. Träningen bestod av spinning, gym och löpning på löpband. Det åts förmodligen lussekatter, god mat och en massa annat som skulle klassas som "onödigt" av många men för mig är det en absolut nödvändighet.


Jag känner att jag behöver skriva några ord om mat. Maten är naturligtvis en del i en viktnedgång. Vilken metod har jag då använt? LCHF, GI, LCHQ, Rawfood? Ingen av dem. Jag äter precis samma mat som tidigare bara mycket mindre, kanske hälften så mycket. Jag är nämligen av den uppfattningen att "metoder" som de ovan är kurer. En kur är ofta begränsad i tid och har normalt ett specifikt mål. Sådana mål kan vara att man ska gå ner 10 kg på 4 månader för att vara fin till sitt bröllop. Det är helt OK att köra en kur då. Ska du förändra din livssituation funkar det inte med kurer. Kurerna har ofta strikta regler för vad du får och inte får äta. Det innebär att du ofta får försaka viss mat. Det kan vara potatis, bröd eller sötsaker av olika sort. Det finns nog få kurer som rekommenderar bullar och kakor. Man ska komma ihåg att om man hela tiden får sitta bredvid och säga "Nej, tack." när det bjuds på fredagsfika på jobbet eller när det blir efterrätt efter middagen hos farmor och farfar blir man ganska less efter ett tag. Man orkar inte i längden, det är bara så. Alla kan stå emot bullar i ett halvår eller så. Kanske ett år, till och med om man har riktigt, riktigt bra karaktär och en väldig målmedvetenhet. De flesta klarar det inte. När vi väl börjar äta "dåligt" igen kommer kilona vi tappade tidigare tillbaka, inte sällan med ränta.
Jag äter allt; godis, bullar, bröd, potatis och snacks. Jag äter inte chips, men det är mest en fix idé. Jag äter bara mindre av det. På det viset behöver jag inte försaka någonting även om jag inte heller kan môla i mig, som vi säger i Göteborg.
Som exempel kan jag ta spaghetti med köttfärssås. Förr, innan semestern 2011, köpte vi 1 kg blandfärs till köttfärssåsen. Det räckte till en middag för fyra personer (två vuxna och två tjejer i tolvårsåldern) och en lunch var till mig och min fru. Idag köper vi 500 gram blandfärs och det räcker ändå till en middag och två luncher.


OK, 2012 har dragit in med stormsteg. Vikten efter jul och nyår har landat på 117 kg. Den milda vintern gjorde att jag kunde springa ute även om jag varvade med lite löpband. Fotbollsträningen med BFF F99/00 drog igång också med löpträning och core en gång i veckan. Nu sprang vi bara 2-3 km per gång men det är ju träning likafullt. Jag fick ihop mina 3 pass, minst, i veckan och är väldigt nöjd med vintern.


Februari och trots att det ligger lite snömodd och kan vara ganska halt på sina ställen får jag ändå mina löppass. Tiderna ligger konstant på under 6:50 min/km på 7,5 km. Vid februaris utgång väger jag 112,8 kg.


Vår! Mars bjuder på den första milen på asfalt. Rätt så mycket asfaltslöpning och efter några gånger började jag känna av min höft. En konstig smärta som som är ganska svår att definiera var den sitter. Jag hoppas att en bättre hållning ska lösa det problemet. Vikten vid Mars utgång är 111,1 kg.


En och en halv månad kvar när Mars blir April. Träningen går som den ska, inga smärtor att tala om. Ligger och kör på 7,5 km i skogen för att spara kroppen och inte dra på mig skador. Det hade varit skönt med ett halvår till men det är som det är. Vikt efter April: 109 kg.


Vi är just nu 11 dagar in i Maj. Senaste invägningen var i morse, 108 kg. Nu är det full laddning som gäller.


Om vi summerar allting så har jag gått ner 26 kg och sprungit 398 km. Jag har sprungit i snitt 8 km per vecka.


Imorgon är det dags för Göteborgsvarvet. 21 km. Sitter nu och kollar på Sverige-Ryssland i hockeyVM. Nervös. Det beror förmodligen inte på hockeyn.