Idag skriver Ella Bohlin, (KD):s toppkandidat i EU-valet att man inte kan stjäla musik på nätet mer än man kan stjäla en CD-skiva. Man kan inte vänta sig att allt ska vara gratis, vi måste ha en upphovsrätt och en massa annat ordbajseri. Idag är hela debatten binär: Ena sidan vill att allt ska vara gratis, andra sidan vill helst att rättigheterna skall vara till nästa istid, helst längre.
Man är med andra ord antingen av eller på. On eller off, 1 eller 0. Binär. Pucko.
Skulle man kunna säga som så här: En musiker som skriver en låt äger den låten i ett år. Det är de n tidsrymd han har på sig att tjäna in pengarna han satsat på att producera låten. Med pengarna han eller bolaget, lite grann beroende på hur situationen är för den enskilde låtskrivaren, betala en artist eller grupp för att framföra den.
En låt skulle på internet kosta 3 kr. Ett album 25 kr. Bolagen har lika lång tid, ett år, på sig att tjäna in satsade pengar.
För en musiker som skriver och framför sina egna låtar borde det gå att skriva ihop ett album och spela in detsamma på ett år. Säljer det bra kommer artisten gå med vinst och bolaget som producerat skiten kommer med all sannolikhet också vara nöjda.
Det finns ingen som helst anledning till att upphovsrätten skall vara i 70 år(!) efter upphovsmannens död. Kan någon tala om för mig varför det är så?
Nu blev jag förbannad också.
P.S. Fransmän är tamejfan inte kloka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar